Me insane in the morning?

Varför o varför ska det vara så skönt att somna när man absolut inte ska. Och vad är det egentligen som händer i dendära halft avslagna hjärnan när den tänker " jag håller på att somnar, bäst att göra något för att låta bli... nääääh, skit i det, det här var jävligt skönt!"
Happ, då har man lyckats sova en timme på kvällskvisten så nu kommer väl natten bli helt upp och ner. Bajs. H har dessutom feber så även hans hjärna och tidsupfattning kanske kommer spöka under natten...

Ett förväntat tillstånd till morgondagen

Har vart som att prata med en vägg när man försökt talat i normal konversations volym och ton med H idag. Han har totalt slutat lyssna. På Ica idag så var han som en liten gummiboll mellan hyllorna, irriterad mamma röt i till slut. H lyssnade, fem minuter senare sprang han rätt genom dörrarna på väg ut mot gatan. Rädd mamma sprang och skrek, H lyssnade. Skrika kanske är det nya prata? Kanske borde kolla hörseln? Eller är det något med trots månne tro? Efter Icabesök såg mamman iaf ut som tio svåra år (hänvisar till bilden ovan).