Det skär i mitt hjärta.
Vill inte utsätta honom för det här en sekund till.
Jag hatar att behöva väcka honom mitt i ljuva sköna nattsömen för att något inte står rätt till, väcka honom med en nål, väcka honom med smärta.
Var och varannan dag går ut på smärta.
Set som ska bytas, set som gör ont, fingrar som skall stickas, insulin som svider.
Vill inge mer!
Vart slår jag av?
Vart skriver jag på kontraktet om byte?
Kan inte jag ta skiten som vet vad den handlar om.
Som förstår anledningen till varför jag skulle känna mig konstig.
Som förstår varför jag inte får äta allt som dom andra barnen får.
Idag är första gången sedan sjukdomen fastställdes som mina tårar rinner.
Min hela kropp bara svider.
Jag vill älska och ge mitt barn allt, men har istället slagit av till hälften.
Slagit av pga rädslan om att jag skulle bryta ihop om inte han låg perfekt i blodsocker 99% av gångerna. Blivit hårdare för det är lättare än att för mig ha konstant förståelse, med en konstant förståelse skulle mitt mammahjärta ligga i en krossad hög som någon stackre fått skyfla upp.
Blivit en robbot för att vårda men som glömde att ta vara på tiden som är.
Idag är första gången som jag sett hur mycket H lider av detta.
Hur ont det gör. Hur trött han också är på det här.
Han har vart en tapper kille från början och aldrig gnällt i onödan.
Min hjälte!
Mamma vill ge dig hela världen, men mest av allt vill jag ge dig din frihet.
Friheten att få vara du, ett barn som växer utan ett beymmer i världen.
Du, en pojke som lär genom att prova, utan att behöva be om lov alla gånger.
Du, en pojke som på sommaren kan springa naken i solen.
Du, en pojke som kan rulla runt i leran och gräva tuffa tunnlar.
Du, en pojke som får må så bra som du förtjänar!
Tänk om jag kunde ge dig din bardom med allt det.
Utan alla tankar om att slangar och pumpar kan fastna.
Insulin kan bli dåligt och Blodsockret vara fel.
Det är inte rätt att en treåring ska behöva ha koll på vad dom äter eller förstå att det ens finns en sak som heter blodsocker.
Fanfanfan...
<3 <3 <3 <3 <3
SvaraRaderaDu är den bästa mamman i världen som orkar även när du egentligen inte orkar. KRAAAAAAAAAAAAAAAAM.
Massa kärlek till er båda två!
SvaraRaderaEn STOOOOR varm kram till er båda.
SvaraRadera