Öronavstängare

Då var tiden kommen då lugn och tystnad blir ett minne blott. Ja i en och en halv vecka igen iaf.
Hämtade en otroligt pratglad son på dagis en timme tidigare än vanligt idag. Besök på Vårdcentralen på schemat. Efter att H pratat om insulin och nålar och allt det där han brukar prata med läkare om så tittar sjuksköterskan lite förvånat upp och frågar vart utsalget satt som besöket faktiskt var bokat för. Diagnos- Mollusk, självläkande.
Fortsatte upp till restaurangen på gamla fängelset för att hämta ett par saker där H hittade ett nytt offer att prata omkull, har redogjort hela sin dagissituation-vem som är bästis med vem- för en karl på plats.
Ica Maxis kö var oxå fylld med öron som alla givetvis vill lyssna på mitt charmtroll. H presenterade sig sött för alla i kön och ville veta deras namn och vilken bokstav namnet börjar på, hellst även hur den bokstaven ser ut på teckenspråk oxå.

Coolt att han tycker det är roligt tycker jag. Vet att jag tyckte det var jättetüfft när jag som liten, på lågstadiet, fick lära mig tecken alfabetet.

Ibland är den bästa förmågan jag har kunskapen om att kunna stänga av öronen! Skulle ha stor risk för överbelastning ofta om jag inte hade den förmågan.
Nu är den här mamman trött, inte ett dugg kry och sugen på värmen under täcket. Pust, måndagen avklarad!

Tjing!