Jag tycker om mitt jobb (Servitris). Jag gillar känslan av att se andra nöjda och få vara med på deras viktiga stunder, som en liten skugga på sidan av står jag och vet efter alla tal och pinsamma berättelser i slutet av kvällen allt om dessa människor. Men dom har absolut ingen aning om vem jag är eller ens vad jag heter.
Det är en skön känsla. Detta är då när det är något extra på kvällar el helger. Vardagarna ser annorlunda ut. I veckan på lunchen så var det en stammis som frågade mig om jag nångång brukar fundera på livets stora frågor. Vi blev att prata lite om det över vattenkannorna placerade på baren. Andra hejar man glatt på på mataffären som det vore ens granne innan det slår en att javisstja, en stammis. Samtidigt som jag verkligen gillar stämningen personal-gäster emellan så kan känslan av att känna sig lite övervakad komma. Även om man försöker hålla sig så neutral på jobbet som möjligt så lägger man ju ändå på den lilla extra servicesidan. Att då träffa gäster som den privatperson man är kan bli lite fel.. tur man inte har ett "viktigare" jobb. haha...
Nej nu gick Hampus insulinpump sönder oxå så det ser ut som söndagsnöjet blir sjukhussamtal...
Ha de gött!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar